Historiska och kritiska perspektiv på global medborgarfostran
Som del av en allt vanligare motdiskurs till en dominerande kunskapsfokus i globala utbildningsdebatten understryker Unesco (2015) vikten av att undervisningen också stimulerar elever och studenter att bli socialt ansvarstagande, miljömedvetna och kritiska konsumenter av information. Det som Unesco kallar global citizenship education har blivit en ledstjärna i en internationell rörelse för fostran av framtida världsmedborgare som på ett aktivt sätt värnar mångfald, minoriteter, fred, mänskliga rättigheter och hållbarhet.
Unesco och Europarådet har sedan 1950-talet framhållit historieundervisningens värde för att fostra just goda världsmedborgare (Nygren, 2016). Men detta innebär stora utmaningar för undervisningen där bildningsideal möter propåer om moralisk fostran med spänningar mellan kunskapssyner, politiska perspektiv och ekonomiska synsätt (Davies & Pike, 2008). Inom global citizenship education finns spänningar mellan att utbildning borde ge uttryck för ett normativt imperativ och kritiken av den politiska agendan och maktstrukturer som specifika imperativ ge uttryck för (de Andreotti, 2014). Imperativet att göra gott och hjälpa andra, ett normativt påbud, kan ses som en motsats till ett mer kritiskt och reflexivt perspektiv inom utbildningsforskning som problematiserar globala strukturer, och att partikulära normativa påbud inom utbildning presenteras som universellt giltiga (Apple 1998; Popkewitz 1997).
I ljuset av detta kritiska och reflexiva perspektiv är det centralt att kritiskt granska dagens propåer om undervisning för globalt medborgarskap med dess ideal om fred, demokrati, miljöhänsyn och digital kompetens (Davies & Pike, 2008; Harber & Sakade, 2009; Unesco, 2015). Med det omdebatterade begreppet global citizenship education som utgångspunkt avser vi i denna nod på olika sätt problematisera förhållandet mellan utbildning och strävan efter att uppnå samtida ideal på flera sätt.
Vi kommer exempelvis problematisera:
a) själva antagandet att utbildning kan leda till förändrade ideal,
b) sätten på vilka undervisning för ett särskilt fostrande syfte bör gå till (alltså undervisningsmetoderna),
c) mål och målkonflikter i riktlinjer för undervisning,
d) huruvida undervisningen kan ge oönskade bieffekter (att i själva verket fostras eleverna till andra ideal än de som var tänkta) och
e) om målen är inbördes förenliga (kan mänskliga rättigheter uppnås med metoder som bryter mot just dessa rättigheter?).
Verksamheten är öppen för forskarstuderande och masterstudenter i ämnesdidaktik, utbildningssociologi och utbildning för hållbar utveckling. Nodens verksamhet kommer att samlas kring aktuell forskning i skärningspunkten mellan deltagande forskares pågående forskning. I ljuset av teorier och propåer om globalt medborgarskap kommer historiska och samtida perspektiv på miljö, nationella och internationella perspektiv på mänskliga rättigheter och demokratifostran i skolan och i bildningsaktiviteter utanför skolan att mötas. Vidare kommer noden att diskutera minoritetsproblematiker och moralisk fostran av ungdomen.
I noden ingår forskare med anknytning till forskargrupper av värde för att belysa globalt medborgarskap utifrån olika perspektiv. Här kan särskilt nämnas grupper inom fakulteten, såsom Forskargruppen för Komparativ didaktik, TRUST (Uppsala Transdisciplinary Seminar on Education and Sustainable Development) och SHED (Uppsala Studies of History and Education). Internationella länkar finns till forskningsmiljöer som idag aktivt arbetar med global citizenship såsom universiteten i Durham, Tübingen, Dartmouth, University of Western Australia och Otago - vilka ingår i Matarikinätverket.
Kontaktperson: Thomas Nygren
Styrgrupp
Nodledare: Docent Thomas Nygren, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet
FD Stefan Bengtsson, SWEDESD, Uppsala universitet
FD Anne Berg, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet.
Docent Esbjörn Larsson, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet
FD David Sjögren, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet